Perillä Hunsurissa, isäntäperheen luona / Framme i Hunsur hos min indiska familj 10.8

10.8.2013

Eilen illalla oli haikeiden hyvästien aika Kundapurissa. Viikon aikana oin ehtinyt tutustua niin moniin ihaniin ihmisiin, heitä tulee ikävä. Erityisesti ranskalaista Margaretia, hän oli niin mahtava tyyppi! Otimme yöbussin Hunsuriin ja Mysoreen sijoittuneiden vapaaehtoisten kanssa. Mukana oli myös yhteyshenkilömme Nishkal. Nukuimme vierekkäin saksalaisen Veran kanssa ja juttelimme myöhään yöhön hytkyvässä ja pompivassa bussissa. Aamulla en ollut varma olinko nukkunut ollenkaan matkan aikana. Ehkä parisen tuntia.

Minun isäntäperheeni tuli ensimäisenä hakemaan Perheeseeni kuulu äiti ja kaksi tytärtä. Kaikki ovat pieniä ja kauniita intialaisia. Vanhempi sisko on 16 vuotias ja käy koulua Mysoressa. Hän on vain harvoin viikonloppuisin kotona. Ammu (joka on siis hänen lempinimensä) on todellla mukava ja puhuu aika hyvää englantia. Perheessämme on siis nyt Amma (äiti), Ammu, Annu (nuorempi sisko) ja Amppu (minä, he kutsuvat minua lempinimelläni, se on aika suloista). Perheellä on ollut kai aika monta vapaaehtoistyöläistä aiemmin. Viimeinen oli joku Cornelia, ranskalainen kai, joka oli ollut todella mukava mutta polttanut ja juonut täällä ollessaan. Sanoin ettei mun suhteen tarvitse pelätä sellaista.

Ensimäinen päivä perheeni kanssa kului jossain opetuskeskuksessa missä ammani on duunissa. Siellä kuuntelimme kannadaksi jotain elintarvike luentoa ja juttelimme kannadaksi kaverien kanssa, jee. Mutta kyllä mullekin suotiin pari sanaa englantia ja yritän koko ajan kysellä miten eri asioita sanotaan kannadaksi että oppisin kielen mahdollisimman nopeasti. Kaikista hauskinta oli kun seurasimme lasten ja nuorten tanssituntia. He tanssivat jotain intialaista hip hoppia, se oli niiin hauskan näköistä! Pienimmät olivat todella pieniä, varmaan jotain 5-6 vuotiaita, Ja se yksi pikkulikka! Ei huhhuh miten se tanssi! Me mentiin Ammun kanssa myös tanssimaan, hehe. Se oli tosi kivaa, mutta mulla meni lihakset ihan kramppiin siitä polvien taivuttelusta. Viikon huonot yöunet, viime yö bussissa sekä luultavasti nestehukka (olin unohtanut vesipulloni kotiin) veivät veronsa. Mutta minulla oli silti todella hauskaa.

Olen näyttänyt perheelleni kuvia perheestäni ja Suomesta ja heidän mielestä on kai aika eksoottista että olen Suomesta. Suurin osa vapaaehtoisista on yleensä saksasta tai ranskasta. He näyttivät myös minulle kuvia edellisistä vapaaehtoistyöläisistä. Sitten sain myös pari esitettä yhdessä on Hampista ihania kuvia, sinne pitää ehdottomasti mennä! Toisessa esitteessä esitellään kaikki luonnonpuistot ja safarit täällä Karnatakassa, jonnekin niistäkin on pakko matkustaa!

Ja sitten pitää vielä kertoa pari sanaa perheen kissoista. Heillä on oranssinvalkoinen äiti-kissa ja sen pieni, 15 päivän ikäinen poikanen! Kissanpoikanen on sulosisinta mitä voi kuvitella! Välillä Ammani syöttää sille lusikalla maitoa, en tiedä miten äiti-kissa osaa hoitaa poikastaan. Pikkukisu on niin suloinen!

Syömisestä vielä sen verran, että ruoka on todella hyvää täällä mutta välillä ihan hirveän tulista! Eilen illalla silmäni vain tulvivat kun yritin nopeasti pistää poskeeni tulikuumaa ja todella vahvaa ateriaani. Intiassa syödään nopeasti ja ammani aina sanoo ”fast fast” kun olen niin hidas...Hän kyllä hymyilee samaan aikaan, joten luulen että se on vähän niinkuin vitsi. En uskalla vielä juoda heidän vettään, joten olen juonut omaa pullovettäni. Ikävä kyllä se on kulumassa loppuun...pitäisi päästä kauppaan. Niin, ja sitten kaadoin yhden vesilasin jonkun sänkyyn, hups.

On niin paljon uutta mihin tottua, enkä oikein tiedä vielä miten olla ja mitä tehdä. Mutta eiköhän kaikkeen löydy vastaus pikkuhiljaa, virheitä tulen tekemään joka tapauksessa vaikka yritänkin olla todella varovainen ja ottaa huomioon heidän tapansa ja kulttuurinsa. Kaikkihan on vielä vasta alussa!

Så igår var det dags att säga farväl åt alla de nya människor jag hunnit lära känna under min vecka i Kundapur. Jag kommer att sakna många av de ljuvliga människor jag nyss lärt känna, speciellt Margaret från Frankrike. Hon var nog en superljuvlig människa! Vi tog nattbussen på fredagen från Kundapur med alla volontärer som skall jobba i Mysore eller i Hunsur. Vår kontakt person Nischkal var också med. Jag delade sovplats med tyska Vera. Hon är supertrevlig och skall också jobba i Hunsur. Vi talade halva natten i den skumppande och hoppande bussen. När jag vaknade på morgonen var jag inte säker om jag alls sovigt. Kanske ett par timmar ändå.

Min host familj kom först och hämtade mej från busshållplatsen. Till familjen hör mamma och två döttrar i åldern 14 och 16. Mamman ser också jätte ung ut och är jätte vacker, så som sina döttrar. Den äldre systern som kallas Ammu går i skola i Mysore och är hemma bara i bland på veckosluten. Den yngre systern kallas Annu, mamma heter Amma på kannada och jag kallas vid mitt smeknamn Amppu. Ganska gullig familj, hehe. Min familj här härbergererat ganska många volontärer. Den förra dom hade hete Cornelia. Hon var jätte trevlig men rökte och drack och kom alltid för sen hem... Jag sade att de inte behöver vara oroliga för min skull. Ja ska vara supersnäll volontär.

Min första dag med min nya familj tillbringade vi största delen av i någonslags skolningscenter var min amma jobbar. Vi lyssnade på en föreläsning på kannada och pratade med familjens vänner på kannada, jee. Men visst ställde de även frågor till mej om mitt land och mitt namn osv. Jag försökte också själv fråga så mycket som jag bara täcktes om hur olika saker sägs på kannada. Det skulle vara så roligt att lära sig språket så snabbt som möjligt. Det roligaste var ändå att följa med indisk danslektion för små barn och ungdomar. De dansade någonslags indisk hip hop och det såg så roligt ut. De minsta barnen var i åldern 5-7 och vissa av dem dansade så bra! Speciellt en liten flicka, hon var helt galen! Ammu och jag deltog också i dansandet, men jag fick muskelkramper av allt knäböjande. Jag tror det berodde på förra veckans usla sömn, natten i bussen och på vätskebrist (hade glömt ta med egen vattenflaska). Det kan också hända att det eviga korssittandet inte ännu är helt naturligt för mej. Det är sällan man t.ex. äter vid ett bord. Hur som helst så var det super roligt att dansa och se på!

Jag har visat bilder från Finland och av min familj och mina vänner till min nya familj. Jag tror att de tycker att det är ganska exotiskt att jag är från Finland eftersom största dele av volontärerna brukar vara från tyskland eller frankrike. De visade i sin tur också bilder av deras tidigare volontärer till mig. De gav mej också ett par brochyrer, en var av Hampi och de otroliga palatsen och ruinerna där, dit måste jag defintivt resa något veckoslut! Jag fick också en brochyr med alla naturparker i Karnataka, någon av dem måste jag också besöka. Int kan man ju besöka Indien utan att se tigrar...

Nu måst ja ännu uttråka alla med lite kattprat. Min familj har en orangevit mamma-katt och dess ca 15 dagar gamla kattunge. Kattungen är det sötaste jag någonsin sett! Ibland matar min amma den med mjölk, ja vet inte om dess egen amma kan ta så bra hand om den..Jag älskar katter...

Från katter till mat, maten är supergod här! Men den bränner i munnen och i halsen och igår grät jag nästan när jag åt, p.g.a. att maten var så stark. Att dricka med maten är också lite problematiskt, för om jag dricker ur den gemensamma flaskan får jag inte röra den med läpparna och ni kan tänka er hur det ser ut sen... och jag har ännu inte helt klart för mej att är vattnet från brunnen eller från flaskan.. Ja skulle gärna undvika magsjukan om jag bara kan. När jag äter säger min amma alltid ”fast fast” eftersom i Indien skall man äta snabbt när maten ännu är kokhet. De e lite stressigt men jag klarar det. Fast det känns som om munnen skulle brinna upp.

Det finns så mycket nya saker att vänja sig vid att jag inte helt vet hur jag borde vara och vad jag borde kräva. Så småningom hittar jag nog säkert svar till det mesta. Jag kommer troligen att göra bort mej ännu många gånger och lära mej av mina misstag. Så ska det väll vara också, jeij :)

                                                       tanssitunti! aivan uskomattomia lapsia!

                                                       Amppu, Annuu, Amma ja Ammuu