Tänään oli ensimmäinen työpäiväni. Olin kymmeneltä Help the Earth Club:in toimistolla (pieni pölyinen ja sotkuinen huone) ja aloitin katsomalla kaksi tuntisen dokkarin siitä miten me ihmiset olemme tuhoamassa maapalloamme. Se oli hieno dokkari ja täynnä kauniita maisemia ja tärkeää asiaa. Alkoi vain ahdistamaan kaikki paha mitä me saadaan aikaan. Sitä tulee väkisinkin pohtineeksi taas omia kulutustottumuksiaan ja elämäntapaansa ja huhhuh...Mun pitää ihan oikeasti alkaa kasvissyöjäksi. Ja tehdä paljon muitakin muutoksia elämäntavassani..
Tulin myös ajatelleeksi miten me länsimaalaiset luulemme olevamme niin paljon edellä kehitysmaita kaikessa mikä koskee kestävää kehitystä jne. Onhan totta että tiedämme asioista enemmän ja meillä on siisti ja toimiva jätehuolto, mutta silti me olemme ne jotka kuluttavat suurimman osan luonnonvaroista. Esimerkiksi täällä Hunsurissakin, ruoka on kasvisperäistä ja lähituotantoa. Riisit ostetaan isoissa kangassäkeissä ja vihannekset toreilta. Vaikka jätteet koristavatkin kadunreunaa, olen huomannut miten vähän roskaa isäntäperheessäni tulee tuotettua. Paljon vähemmän kuin minulla kotona Suomessa. Ja sähköä täällä käytetään säästeliäästi, on tosi tärkeää aina muistaa sammuttaa valot ja joissain perheissä on jopa tietyt ajat milloin saa esim. ladata elekronisia laitteitaan. Meillä ei ole juoksevaa vettä perheessäni, mutta pärjäämme ihan hyvin, vettäkään ei tule tuhlattua. Ja vessassakäyntiin ei mene sademetsiä hukkaan kun vesikannu hoitaa vessapaperin homman.
Ja takaisin taas työpäivääni. Tehtäväni oli siis katsoa dokkari pari kertaa ja tehdä sen pohjalta 50-100 kysymystä koululaisille. Pomoni vähän arvostei joitain kysymyksiäni, meinasi siinä mennä vähän hermot. Koulutusviikolla meille sanottiin että jos ME vapaaehtoiset haluamme kritisoida jotain pomoissamme on meidän kerrottava se epäsuoraan ja erittäin kohteliaasti ettei toinen loukkaannu...Mutta se ei taidakaan toimia toisinpäin... Tein kysymyksiä samaan aikaan katsoessani dokkaria ja aioin vielä käydä ne läpi. Sitäpaitsi uskallan jopa väittää että englantini on hiukkasen paljon parempi kuin työnantajani englanti...Nohh kyllä se siitä, hän on ihan mukava. Olin hänen perheensä luona lounaalla ja kaikki olivat todella mukavia. Olen myös yrittänyt ajatella että olivat työolosuhteeni mitkä vaan, niin teen ainakin itselleni ja mielestäni muillekin tärkeää työtä ympäristömme hyväksi. Kyllä tästä vielä hyvä tulee... :)
Idag hade jag min första arbetsdag. Klockan tie befann jag mej i Save the Earth Club:s lilla smutsiga arbetsrum. Jag började med att se en tvåtimmars dokumentärfilm om hur vi människor håller på at förtöra vår urgamla och fina planet. Dokumentären var full av fina landskap och vyer och den var anars också bra. Jag fick bara lite ångest igen av allting o började förstås också reflektera över mina egna konsumtionsvanor och levnadsvanor...Det finn nog mycket jag borde ändra. Har nog redan länge funderat på att bli vege. Men det är bara en av alla saker som borde ändras...
Jag började också tänka på hur vi i västvärlden alltid tycker att vi är så mycket före alla utvecklingsländer i allt som gäller hållbar utveckling och ekogrejer. Visst är det sant att vi vet mera och har ett fungerande avfallssystem, men det är ändå sist o slutligen vi som utnyttjar största delen av alla naturresurser. Till exempel här i Hunsur; nästan all mat vi äter är vegetariskt och närproducerat. Riset kommer i stora tygsäckar och grönsakerna köps från marknaderna. Fastän det är skräpigt och smutsigt på gatorna, så producerar min host-familj t.ex. mycket mindre avfall i hemmet än jag ensam hemma i Finland. Här är människorna också mycket noga med att inte hassa el i onödan. Vi släcker lamporna alltid efter oss och i vissa familjer finns det vissa tider om dagen då man får ladda sina elektroniska apparater. Vi har inte rinnande vatten i min familj, så vi slösar inte så mycket vatten i onödan. Vi bidrar heller inte till regnskogsskövlingen då vi istället för wc-papper använder vatten på vessan.
Tillbaka till min arbetsdag igen. Min uppgift var alltså att se dokkaren ett par gånger och sedan göra 50-100 frågor till skolbarn på basis av den. Jag blev lite irriterad då min boss började kritisera mina frågor. På orientationsveckan sade man till oss att ifall vi var av annan åsikt med våra bossar skulle vi sträva efter att säga kritiken på ett artigt och försiktigt sätt så att den kritiserade inte känner sig kränkt...Men ja tror dessa råd gäller bara den ena vägen. Jag gjorde mina frågor samtidigt som jag såg på dokkaren och hade tänkt gå igenom dem senare. Och tyvärr så vågar ja nog påstå att min engelska är ganska så mycket bättre än min arbetsgivares...Men hur som helst, han är helt okej för det mesta. Jag åt lunch hos hans familj och alla var supervänliga mot mig. Jag tror det kommer att bli bra tillslut. Det viktigaste är ändå att jag känner att jag gör något viktigt och meningsfullt för människorna här och vår miljö :)
Tulin myös ajatelleeksi miten me länsimaalaiset luulemme olevamme niin paljon edellä kehitysmaita kaikessa mikä koskee kestävää kehitystä jne. Onhan totta että tiedämme asioista enemmän ja meillä on siisti ja toimiva jätehuolto, mutta silti me olemme ne jotka kuluttavat suurimman osan luonnonvaroista. Esimerkiksi täällä Hunsurissakin, ruoka on kasvisperäistä ja lähituotantoa. Riisit ostetaan isoissa kangassäkeissä ja vihannekset toreilta. Vaikka jätteet koristavatkin kadunreunaa, olen huomannut miten vähän roskaa isäntäperheessäni tulee tuotettua. Paljon vähemmän kuin minulla kotona Suomessa. Ja sähköä täällä käytetään säästeliäästi, on tosi tärkeää aina muistaa sammuttaa valot ja joissain perheissä on jopa tietyt ajat milloin saa esim. ladata elekronisia laitteitaan. Meillä ei ole juoksevaa vettä perheessäni, mutta pärjäämme ihan hyvin, vettäkään ei tule tuhlattua. Ja vessassakäyntiin ei mene sademetsiä hukkaan kun vesikannu hoitaa vessapaperin homman.
Ja takaisin taas työpäivääni. Tehtäväni oli siis katsoa dokkari pari kertaa ja tehdä sen pohjalta 50-100 kysymystä koululaisille. Pomoni vähän arvostei joitain kysymyksiäni, meinasi siinä mennä vähän hermot. Koulutusviikolla meille sanottiin että jos ME vapaaehtoiset haluamme kritisoida jotain pomoissamme on meidän kerrottava se epäsuoraan ja erittäin kohteliaasti ettei toinen loukkaannu...Mutta se ei taidakaan toimia toisinpäin... Tein kysymyksiä samaan aikaan katsoessani dokkaria ja aioin vielä käydä ne läpi. Sitäpaitsi uskallan jopa väittää että englantini on hiukkasen paljon parempi kuin työnantajani englanti...Nohh kyllä se siitä, hän on ihan mukava. Olin hänen perheensä luona lounaalla ja kaikki olivat todella mukavia. Olen myös yrittänyt ajatella että olivat työolosuhteeni mitkä vaan, niin teen ainakin itselleni ja mielestäni muillekin tärkeää työtä ympäristömme hyväksi. Kyllä tästä vielä hyvä tulee... :)
Idag hade jag min första arbetsdag. Klockan tie befann jag mej i Save the Earth Club:s lilla smutsiga arbetsrum. Jag började med att se en tvåtimmars dokumentärfilm om hur vi människor håller på at förtöra vår urgamla och fina planet. Dokumentären var full av fina landskap och vyer och den var anars också bra. Jag fick bara lite ångest igen av allting o började förstås också reflektera över mina egna konsumtionsvanor och levnadsvanor...Det finn nog mycket jag borde ändra. Har nog redan länge funderat på att bli vege. Men det är bara en av alla saker som borde ändras...
Jag började också tänka på hur vi i västvärlden alltid tycker att vi är så mycket före alla utvecklingsländer i allt som gäller hållbar utveckling och ekogrejer. Visst är det sant att vi vet mera och har ett fungerande avfallssystem, men det är ändå sist o slutligen vi som utnyttjar största delen av alla naturresurser. Till exempel här i Hunsur; nästan all mat vi äter är vegetariskt och närproducerat. Riset kommer i stora tygsäckar och grönsakerna köps från marknaderna. Fastän det är skräpigt och smutsigt på gatorna, så producerar min host-familj t.ex. mycket mindre avfall i hemmet än jag ensam hemma i Finland. Här är människorna också mycket noga med att inte hassa el i onödan. Vi släcker lamporna alltid efter oss och i vissa familjer finns det vissa tider om dagen då man får ladda sina elektroniska apparater. Vi har inte rinnande vatten i min familj, så vi slösar inte så mycket vatten i onödan. Vi bidrar heller inte till regnskogsskövlingen då vi istället för wc-papper använder vatten på vessan.
Tillbaka till min arbetsdag igen. Min uppgift var alltså att se dokkaren ett par gånger och sedan göra 50-100 frågor till skolbarn på basis av den. Jag blev lite irriterad då min boss började kritisera mina frågor. På orientationsveckan sade man till oss att ifall vi var av annan åsikt med våra bossar skulle vi sträva efter att säga kritiken på ett artigt och försiktigt sätt så att den kritiserade inte känner sig kränkt...Men ja tror dessa råd gäller bara den ena vägen. Jag gjorde mina frågor samtidigt som jag såg på dokkaren och hade tänkt gå igenom dem senare. Och tyvärr så vågar ja nog påstå att min engelska är ganska så mycket bättre än min arbetsgivares...Men hur som helst, han är helt okej för det mesta. Jag åt lunch hos hans familj och alla var supervänliga mot mig. Jag tror det kommer att bli bra tillslut. Det viktigaste är ändå att jag känner att jag gör något viktigt och meningsfullt för människorna här och vår miljö :)
lähituotantoa / närproduktion
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti