Fiiliksiä ja Piirrustuksia / Tankar och tecknande

Blogiani lukiessa saa helposti kuvan minusta koko ajan pyyhältämässä eri paikkoihin, koko ajan matkustamassa ja koko ajan liikkeessä. Välillä onkin aika hurja tahti päällä. Tunnen itseni vahvaksi ja rohkeaksi ja kykeneväiseksi tekemään mitä vaan ja selviämään kaikenlaisista tilanteista.

Näin ei kuitenkaan ole koko aikaa. On päiviä, jolloin ei tekisi mieli mennä ovesta ulos ollenkaan. Ihmisten tuijotus, liikenteen hyrinä ja kaikki puolivillit eläimet kadulla tuntuvat liian rasittavilta ja ylitsepääsemättömiltä. Sama koskee myös reissuntäyteisiä viikonloppuja. Välillä tuntuu ettei lyhyt työviikko riitä viime viikonlopusta palautumiseen. Pelkkä ajatuskin matkustamisesta kaoottisessa liikenteessä, yksin kaiken vieraan keskellä, tuntuu kammottavalta ja vastenmieliseltä.

Iltapäivisin/iltaisin olen melko paljon ihan kotona ellen mene nettikahvilaan tai kannadatunnille. Kirjoittelemisen, kannadan opettelemisen, kitaran rämpytyksen ynnä muiden pikku harrastusteni lisäksi olen lyhyessä ajassa addiktoitunut piirtämiseen.

Henna-kuvioista inspiroituneena olen alkanut piirtämään tavallista enemmän. Piirrän töissä, bussissa, kotona, aamuin ja illoin. Milloin vain, missä vain, kun on pieni hetki vapaa-aikaa. En pidä itseäni minään taiteilijana, joten minun ei edes tarvitse ottaa paineita siitä että piirrustusteni tulisi olla täydellisiä joka kerta. Voin vain nauttia raapustelusta. Sain jo ensimäisen tilaustyönikin. Joku päivä lähitulevaisuudessa teen Lukakselle henna-rikshan! :D

Då man läser min blogg får man lätt en bild av mej som en resegalen turist, hela tiden påväg att upptäcka nya platser, hela tiden i gång. Ibland har jag ju faktiskt ganska hård takt på. Då känner jag mej stark och modig och färdig för att möta alla möjliga nya och svåra situationer. Allt känns överkomligt och spännande.

Men dessa stunder varar inte i all evighet. Det finns dagar då jag inte ens skulle villa gå ut genom dörren här. Människornas eviga stirrande, trafikens buller och alla de halvvilda djuren på gatorna känns som något oöverkomligt utmattande. Samma gäller också de aktiva och resefyllda veckosluten. Det känns ibland som om den korta arbetsveckan inte räcker till för att återhämta sig från förra veckoslutet. Bara tanken på att hamna resa i den kaotiska trafiken, ensam mitt bland allt som är så främmande, känns hemsk och motbjudande.

Under eftermiddagarna/kvällarna är jag ganska mycket bara hemma med familjen om jag inte råkar gå till internet-cafeet eller kannada-timmen. Förutom skrivandet, gitarrmisshandeln, de eviga kannda studierna och mina andra små hobbyn har jag under senaste tiden faktiskt blivit helt beroende av att teckna.

Jag har blivit så inspirerad av alla vackra henna-mönster att jag börjat teckna mer och mer. Jag ritar på jobbet, i bussen, hemma, om morgnar och kvällar. När som helst, var som helst, då jag har en liten stund fritid. Jag ser inte mej själv som någon stor konstnär, så jag behöver heller inte ta stress över att mina ritningar alltid borde vara perfekta. Jag kan bara njuta av tecknandet. Jag har faktiskt också redan fått min första beställning. Skall här i något skede rita en henna-riksha till Lukas! :D

peacocks

King Cobra and Fancy Bird

Bekku (cat) "pussuu"